Mirakuløs – Joakim Thåströms Skebokvarnsv. 209
“Han hade spelat handboll i Drott en gång”
Det skete i går. Jeg opdagede Joakim Thåström igen og blev berørt på den måde, kun stor kunst kan, men som så sjældent sker. I bilen hen over Sjælland med Thåströms “Skebokvarnsv. 209″ fra 2005 på anlægget. Alene med mig selv og denne sælsomme svensker, som jeg engang genkendte jævnligt ved supermarkedet på Vesterbro, men som pludselig kom tilbage som en gammel ven, jeg ikke vidste, jeg havde haft.
Kendte udmærket hans hyldest til Vesterbro, men det var de andre sange i denne ‘skeletrock’, der for alvor løb med pusten og opmæksomheden. Vemodigt, melankolsk og djævelsk smukt sunget på dette svenske sprog, der måske er bedre til at udtrykke den slags stemninger end det danske.
Thåström har taget en bemærkelsesværdig tur fra tidlig svensk punk i Ebba Grön, over stor popularitet i Imperiet og via industrialpunk i Peace, Love and Pitbulls til den afdæmpede Nick Cave’ske stemning på Vesterbro på “Skebokvarnsv. 209″. Siden har Thåström oven i købet opdyrket nye elektroniske lokationer med Sällskapet. Vi har med andre ord fat i en både produktiv og alsidig kunstner, der i mange år har levet i eksil fra berømmelsen i Sverige. Først i Amsterdam og siden på Vesterbro:
>Köpenhamn är bra om man inte vill vara med. Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själ. Jag gillar barerna i mitt kvarter. Och månen här det är den vackraste som jag vet. Man kan leva ett helt liv här i hemlighet.
Hans “Skebokvarnsv. 209″ ramte mig i går helt uforberedt. Sange som ”Söndagmåndagsang”, ”Brev Til 10:E Våningen”, ”Sønder Boulevard” og ”Fanfanfan” er meget vanskelige at ryste af sig. Han har aldrig lydt mere hudløs i en genialt underspillet instrumentering. Her fortælles der så direkte som muligt. Det er intet mindre end mirakuløst.
Jens Unmack har som sædvanlig suveræne artikler på sin blog om Thåström. Videoen her fra SVT kan også stærkt anbefales. Den giver dig Thåström på lidt over fem minutter:
Bonus: Med Ole Jastrau på Sønder Boulevard
At det selvsagt skulle være en svensker, der genoplivede Ole Jastrau på Sønder Boulevard, virker næsten ikke som en overraskelse. Selvfølgelig skal der en Thåström til at se det så klart:
När jag kom till Västerbro
gick jag ner på Sönder Boulevard
När jag kom till Västerbro
var det som att komma hem
Bara för att få en porter tänkte jag
Bara för att se om Ole Jastrau bodde kvar
Bara för att nånstans ska man va
Nånstans ska man va
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
När jag kom till Västerbro
var det som att öpnna en dörr och kliva in
När jag kom till Västerbro
var det som att hitta hem
En svart sol sjöng för alla som va som oss
Och mäster Dan Turéll var kung varenda kväll
Men allt det där vet du som har nån gång har vart
Nån gång har vart
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
På nätterna här har dom affischerat hela byn
Två tusen Hariett Andersson som ler mot mig i smyg
Hon säger: “Du jag vet ett ställe där man kan va privat
Du jag vet ett ställe som dom gömt men sen glömt kvar
Det blir bara du och jag…”
Bara du och jag
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
Bara du och jag
På Sönder Boulevard
På Sönder Boulevard
Bara du och jag
På Sönder Boulevard


